Världens bästa present

Ikväll när jag kom hem överraskade Kenneth mig med en present som verkligen är så passande för mig! Jag är nog världens mest frusna människa. Så fort jag kommer hem sätter jag på mig morgonrocken utanpå kläderna, i skolan har jag ibland vantar på mig inomhus och sover med strumpor på! Avskyr verkligen kyla, plus att jag har problem med värk i lederna, speciellt när det blir kallt. Så ja, den här pläden är som gjord för mig!

Föreställ er: fredag kväll, chai latte, bra bok. Perfect, right?

2015/01/img_2455.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lucky number 13!

Halvblod + iBooks = nr 13! Lucky number, right?

2015/01/img_2454.png

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Läser just nu: Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson

Stötte på Christoffer som hastigast på Bokmässan i höstas. Jag hade jättebråttom till en signering så vi hann knappt prata mer än läget, hej och grattis till kommande bebisen. Men på Bokmässan köpte jag Christoffers andra roman Den enögda kaninen, och tyvärr har den blivit liggande sen dess. Men nu ska här läsas! Fallet Vincent Franke, som är Christoffers debutroman, läste jag för länge sen när den kom ut och vi båda var aktiva på en sida som hette Kapitel 1. Det är för övrigt därifrån jag hittat många av mina skrivarvänner, men som på de flesta forum urartar det förr eller senare och den enda sociala media jag orkar med i dagsläget är Instagram. Men nog om detta, nu ska jag krypa ner i sängen och läsa!

2015/01/img_2405.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

If it makes you happy

Det blev 5 sidor till på boken idag. Jag hade tänkt lägga mig på 10 sidor per dag och äntligen bli klar den här veckan, men även idag kom jag igång så sent med skrivandet eftersom två teknikhandikappade människor (jag och kenneth, varav JAG är den mest begåvade haha!) skulle ha igång hans nya iphone nu på kvällen. Iphonen som han fick i födelsedagspresent den 2 december, men som han inte kunnat använda eftersom Telenor inte skickat ut ett nytt sim-kort förrän igår, fastän vi ringt fyra gånger och de hävdat att de skickat ut det. Förutom sista gången vi ringde, då kröp det tydligen fram att de inte hade blivit skickade. Men men, en och en halv månad senare fick Kenneth äntligen startat upp mobilen och då var det allt annat som skulle fixas eftersom han byter från android till iphone och det var skapande av apple-ID hit och dit och borttappade lösenord och allt möjligt. När allt var fixat så var klockan redan halv tolv, men eftersom jag däckade i huvudvärk en stund på eftermiddagen så är jag trots allt ganska pigg.

Måste bara säga hur underbart kul det är att komma igång med skrivandet igen! Älskar verkligen att skriva och det är verkligen avkoppling för mig. Känner mig redan som en mycket bättre människa. Om jag inte får skriva och läsa mycket så mår jag helt enkelt sämre, men jag inser det aldrig förrän jag satt igång igen. Efter varje barn har jag av någon anledning haft en läspaus och varje gång har jag känt hur mycket jag saknat det när jag börjat läsa igen. Måste tänka på det och inte ta för långa pauser. Man ska ju göra mycket av det som gör en glad, eller hur?
Unknown

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Rädslan över att hitta tillbaka

Senast jag öppnade dokumentet till nya boken var den 21 oktober förra året. Känns som en evighet sedan och det var det också. Jag har känt både ångest och rädsla över att öppna upp det igen. Mest för att jag kände mig tvungen att pausa när jag gjorde det, det var verkligen inte planerat men tiden räckte inte till när jag hade så mycket skolarbete. Och jag pausade dessutom på värsta tänkbara stället, eftersom jag precis hade bestämt mig för att flytta om lite händelser och planerat att lägga en scen, som inte blivit skriven än, tidigare i historien. Och nu när jag skulle sätta mig så var jag inte riktigt säker på hur jag hade tänkt. Och att försöka förstå sig på mina gamla anteckningar är inte det lättaste heller. Det allra sista jag skrev var: ”Glöm inte: vad hon gjorde tidigare”. Eh … ja, jag kommer inte alls på vad jag menade med det. Men men, det var bara att ta nya tag och sätta sig på röven och göra sitt jobb.

Men i och med den här pausen så har jag ju lagt till mig med lite ovanor på kvällen när jag pluggat. Så när Troy hade gått och lagt sig så gick jag inte och satte mig vid datorn direkt, utan jag slog på teven och såg att det började en riktig Sofie-film (Brudens bästa man). Jag har förvisso redan sett filmen men kom inte ihåg hur den slutade. Så jag var NATURLIGTVIS tvungen att ägna två timmar åt att titta på den. Och när den var slut var jag lite hungrig så då tog jag något litet att äta. Ja, ni hör. En massa bortförklaringar. Klockan var nästan 24 när jag väl satte mig och skrev (mina sömnproblem kan vi ju diskutera en annan gång, haha) men när jag väl hade satt igång så gick det lätt och 6 sidor blev i alla fall gjorda idag. Det får jag vara nöjd med eftersom jag precis startat upp igen.

Är det inte konstigt att man drar sig för något så länge och gör en massa ursäkter, men sen när det väl är gjort så visar det sig har varit lätt? Jag är likadan med träning. Det svåraste är att börja! Men nu så blir det sängen, för jag har en lååång dag framför mig imorgon.

Tjing!

2015/01/img_2377.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hallå i stugan!

Den där prisvinnande boken har jag inte läst ut. Faktum är att den fick mig att tappa läslusten. Jag tror att det var det melankoliska, långsamma tempot, vilket den blivit så hyllad för men som jag tror att man måste vara i rätt stämning för att läsa. Och det var inte jag. I mitt liv just nu behöver jag böcker som jag kan läsa när jag är i samma rum som mina barn och det kunde jag inte med den. Med det menar jag inte att det måste vara actionböcker där det händer något på varje sida, inte alls, men det måste verkligen suga in mig direkt. Kanske ger jag den en ny chans nån gång när jag är på annat humör eller när jag får lite ensamtid för mig själv (alltså när barnen flyttat hemifrån ;) )

Annars så har jag tentaångest denna veckan. Skriver tenta på fredag och har inte alls hunnit plugga som jag tänkt, men sån är jag väl alltid när det gäller tentor och hittills har det alltid gått bra, men jag är lika tveksam den är gången som jag är alla andra gånger. Men men. Det blir ett missbruk av Cola Zero och koffeintabletter samt sena nätter fram till på fredag. Sen firar jag att ytterligare en kurs är klar och att jag är ännu lite närmre min examen! (Fem månader kvar! Känns helt sjukt!)

En annan sak som diskuteras friskt bland mig och mina vänner just nu är lön. Man borde prata mer om lön tycker jag. Jag är så van vid det att jag kan fråga folk hur mycket de tjänar grundat på vilken erfarenhet, men jag tänker inte alltid på att alla inte är så bekväma med det. Det är synd tycker jag, för vi borde verkligen prata mer om lön! Speciellt nu när vi nyexade kommer ut, då vill man ha ett hum om vad arbetsgivarna säger för att själva veta vad vi ska säga. Så det är en stor grej på skolan just nu, vem som varit på intervju var och hur mycket de begärde, hur mycket (eller lite) de fick och vad arbetsgivarna värderade. Det är spännande det där. Jag kan tänka mig att slita nåt hundår eller så men sen ska jag banne mig ha bra betalt och gå ner ännu mer i tid för att få ännu mer tid till att skriva och tjäna ännu mer pengar! Ja, jag gillar att tjäna pengar! Inget fel med det!

37_web_skattkista_0

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Villa Villekulla

Min pappas hus, mitt barndomshem, är till salu. De senaste veckorna har pappa och framför allt min ena syster och hennes kille röjt ut huset, och jag har hjälpt till när jag haft möjlighet. Just nu är huset ganska så tomt och det känns lite vemodigt att gå omkring i rummen där vi har bott. Där vi har pillat på räfflorna i tapeten, lekt lekar, bytt rum, målat om själva, haft kompisar hemma … Jag har liksom alltid tänkt att jag en dag ska bo i det där huset igen och att mina barn ska få växa upp i Bua och inte bli stadsbor och ha cykelavstånd till alla kompisar så att man inte behöver köra och hämta, som man gör nu eftersom en del klasskompisar bor 5 km bort. Men nu blir det inte så eftersom försäljningen ligger helt fel i tid för oss. Någon annan familj kommer att flytta in och förhoppningsvis skapa lika goda minnen som vi har gjort. Om man kan fälla tårar över ett hus så kommer jag nog att göra det när det har blivit sålt. Men vi får istället njuta av att bo nära pappa i stan istället!

Fina, älskade Arakullevägen 6. Kom och köp vetja!

6e0e8379a85b81fb441a7297eeaa939b

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar